National identity, inclusion and exclusion. An empirical investigation

Abstract

Results from a research project conducted among 1000 secondary school students in Sweden are used for discussing superordinate national identity as a means for immigrants’ integration into democratic politics and the challenges this may present for social science education. The theoretical point of departure is taken within social identity theory, with emphasis on its findings concerning relationships between superordinate and subgroup identities. It is suggested that a superordinate national identity perceived as inclusive, by immigrants and the native population, would be conducive to integration into democratic nation-states. Such states are seen as the dominant organizational form for democratic politics in the foreseeable future. It is argued that command of the dominant language of society is most important of the inclusive criteria. Other such criteria are respect of the state's political institutions and feelings of belonging to the country where you live. The argument is supported by data, showing a majority of secondary school students – of self-identified 'Swedish' or non-'Swedish' backgrounds – in favour of inclusive criteria for a 'Swedish' national identity.

Keywords:

• superordinate national identity,
• youth,
• inclusion,
• exclusion ,
• immigration,
• democratic state,
• Sweden

Vilken betydelse har en inkluderande nationell identitet för integration av ungdomar med invandrarbakgrund i en demokratisk stat ? Frågan diskuteras mot bakgrund av en studie gjord bland drygt 1000 gymnasieelever i Sverige. I studien gör eleverna en etnisk självidentifikation samt tar ställning till inkluderande och exkluderande kriterier för ”svenskhet”. Studiens teoretiska utgångspunkt är den sociala identitetsteorins förmodande att en överordnad nationell identitet, uppfattad som inkluderande av såväl invandrare som ursprungsbefolkning, kan fungera främjande för integration. Undersökningen visar på omfattande stöd bland såväl ”svenska” elever som ”icke-svenska” för inkluderande kriterier för ”svenskhet”. Kriterierna ”att kunna tala svenska” respektive ”att följa svenska lagar” får störst stöd. På grundval av resultaten hävdas i artikeln att gymnasieelever i Sverige till övervägande del ser ”svenskhet” som en politisk kategori, inte en etnisk. I enlighet med detta är man också beredd att välkomna den som uppfyller de inkluderande kriterierna, som ”svensk”.